Stamningsbokens Historia

2007-03-26-09-20-1-0001prisma3.jpg

 Filmen prisades av ASHA.

ÄR STAMNING NÅGOT ATT HAKA UPP SIG PÅ?

var det namn som jag hittade på som titel till en av mina första filmer som jag har gjort.

Det började i Thailands djungler. Jag och min dåvarande sambo Elise hade besökt en grotta med miljontals fladdermöss. vi fick se hur de fög ut ur grottan, de skulle till sina jaktmarker som kunde vara en bra bit från grottöppningen. Vi fotograferade med en vanlig stillbildskamera och förstod att det inte skulle bli så upphetsande bilder. På vägen från grottan råkade vi promenera bredvid en man med en jättestor videokamera på axlarna. Spontant sade jag till Elise "när de blir mindre skall jag köpa en". Det gick ett halvår, då kom Sony ut med en liten videokamera som de kallade för Handycam. Priset var 14.000 kr som var mycket på den tiden. Priset i USA var 10.000.

En veckas semester i Florida med flyg och hotell kostade 3.000 kr. Varför inte få detta för samma pris. En reskamrat raggades snabbt fram, en reskamrat som sedermera visade sig vara schizofren med spionnoja i bagaget som han överöste den helt aningslöse Stig i sitt orerande. Hans kraftiga medicinerande gjorde honom trött, han kom inte upp till frukostarna. Jag kände mig ensam i det stora landet, fick sitta i den stora baren och äta min frukost alldeles själv. Jag tittade och tittade på alla amerikaner, jag studerade dem, jag ville verkligen se vad som skilde en amerikan mot en svensk som jag.

Mitt resesällskap var ärligheten själv. Passagen genom tullen gick till på så sätt att han efter timmars sovande på flygplanet och inte alltför livliga leverne piggnade till, talförheten började ge sig till känna. Plötsligt stannar han till framför passkontrollanten för att berätta att han var sjuk men just nu har en frisk period. Sjuka personer är personer som man definitivt inte vill ha in i landet. Den svarta kvinnan förde in honom i ett intilliggande rum för förhör. Själv hade jag kommit igenom tullen och stod på behörigt avstånd och tittade på skådespelet.

Världen är liten och full av märkliga sammanträffanden. På planet träffade jag min brors kompis Allan, en gammal lumparkompis från Luleå, det var killen som kom till Stockholm utan en krona på fickan som på kort tid startade ett byggbolag och var redan mångmiljonär, gick igenom tullen utan problem. Han var propert klädd, han skulle också ha semester, han gjorde ett utspel om att vi kunde träffas. Men med facit i hand visade det sig vara mer prat än "verkstad".

Med egna ögon fick jag se hur människor så gärna ville in i landet, likaså åse passkontrollanternas kritiska blickar. Det dröjde fem till tio minuter innan min schizofrena vän släpptes från förhöret. På ett obeskrivligt vis hade han övertygat förhörsledaren om att hans vistelse i Florida inte skulle vålla det stora landet några problem.

Florida var som Sverige men allting var så mycket större. Reskamraten sov för det mesta så jag fick åka buss från Fort Loderdale till Miami för att köpa videokameran. Jag hade turen att träffade en annan svensk kille som jag lyckades övertyga till ett liknande köp. På den tiden fick man inte transportera varor äver gränserna hur som helst - det hotades med tull - lätt ordnat - kamera med tillbehör plockades ur sin kartong som sedan slängdes - nu var utrustningen införlivad med mitt bagage, och bagage på resan är helt enligt lagen, och laglydig var jag.

Kameraköpet kändes förpliktigande. Jag började läsa instruktionsboken redan på planet. Väl hemma i Sverige tog det inte lång tid tills jag hade producerat filmen Stockholm. Det var problem att få filmandet skakfritt trots att det fanns en funktion som skulle motverka detta. Grisslinestugan fick fungera som träningsläger, jag tränade varje dag en längre tid. Hela tiden kontrollerade jag skakigheten genom uppspelning i stort format. Bäst var det när jag själv var harmonisk i mig men också när jag slutade att andas. Andning måste jag bara ha så jag utarbetade en teknik utan skakningar men med andning.

Nästa film blev "Är stamning något att haka upp sig på?" Den största utmaningen kom efter det att jag skulle gifta mig. Bröllopet videofilmades av en av Louises arbetskamrater som hade fått låna min kamera. Han råkade trycka på en knapp som han inte skulle ha gjort med konsekvensen att två tredjedelar av matrialet blev överexponerat. Då fick jag iden till nichen om att videofilma bröllop som sedermera visade sig vara en stor utmaning.

HÄR BÖRJADE MITT BRÖLLOPSVIDEOFILMANDE - jag var bland de första i Sverige. Jag utvecklade en teknik som ingen annan kunde, en teknik som ingen annan, fortfarande efter 20 år, inte kan, men det är en annan historia.