Ur bokens innehåll

andrees-fragetecken.jpg

Ur förordet

Blir jag problemfri om jag slutar att stamma? Eller ligger det något i påståendet att summan av alla laster är konstant? Skulle det innebära att problemen ändrar karaktär? Och hur ser de ut?

Vad skulle hända om vi alla gemensamt krävde hjälp av samhällets vårdapparat för att få bort stamningen och samtidigt få bort alla problem som finns invävda i problematiken? Skall vi som i dag nöja oss med de halvmesyrer som finns? Vem betalar den terapi, som dessutom är ordentligt kostsam och som inte samhället står för?

De senaste åren har terapin varit acceptinriktad för den löser upp annars omöjliga blockeringar. Bortser man från avarter av detta är metoden bra. Vi får anta att de stammande som länge arbetat med problematiken tar steget och går vidare till något som liknar normalt tal. Men frågan är om resurserna finns? Är det någon som är beredd att satsa? Frågan bör inventeras.

I boken får du framför allt ta del av mina kunskaper och praktiska terapierfarenheter. Genom arbetet med att skriva boken ser jag tydligare tendensen till att många ”skräpterapier” dykt upp. Förr stod de stammande på barrikaderna och krävde att få stamma löst och lätt och med teknik. Har vi kommit dithän igen att det är de stammande själva som skall ordna sin egen stamningsbehandling? Trenden är att de fysiska talträningsmetoderna ökar. I morgon kanske teknikerna har namnet Starfish projekt eller McGuire program eller att terapin heter Neurolingvistisk programmering? . . .

. . .eller är stamning en företeelse så enkelt att de stammande själva inte önskar få ökade resurser?

Köp boken så förstår du att stamning kan tacklas från flera olika vinklar.

En allsidig bok, 295 sidor.