Stamningshistoria - SSR 30-år

stig-ssr-30-ar.jpg

FILM: - klistra in - http://youtu.be/YAJfCOv-U4w

eller "Öppna en ny sida" efter klicket.

 

Stig invigningstalade

(1977 till 2007)

Vad var det som gjorde att det bildades en Riksorganisation 1977?

Det är en ära att för mig att få inledningstala här i dag. Jag oroades över hur skulle jag kunna förklara min roll i bildandet av Riksorganisationen SSR utan att det låter drygt, för jag känner mig högst delaktig och skyldig. Just vid den här tidpunkten fanns det åtminstone tre, kanske fyra lokalklubbar som poppat upp. En riksorganisation hade nog utan min medverkan kommit, men senare.

En informationskampanj var orsaken!

Bildandet av Riks har stark anknytning till den informationskampanj som stockholmsklubben startade året innan. Denna kampanj var mitt speciella skötebarn, kanske det största och viktigaste projektet i mitt liv. Jag vågar påstå att denna kampanj aldrig startats utan min medverkan.

På den tiden var det Stockholms stamningsförening – P-club – som i praktiken fungerade som riksorganisation. Vi sökte och fick 80 000 kr för informationsspridning från Allmänna arvsfonden, varav 20 000 kr gick till trycksaksinformation - det var mycket pengar på den tiden. Tillsammans med Lars Åfeldt, Dan Mogren, Göran Bolander och Hans Danielsson med fler besökte vi olika städer för att prata om stamning. Vi var fullkomligt galna, vi stod framför en intresserad publik och exponerade kanske det mest känsliga vi har nämligen våra tal i all sin nakenhet.

Göteborgarna och de övriga klubbarna blev förargade över vår informationsverksamhet. Vi löste det genom att erbjuda dem vara med och ta över informationsverksamheten i södra Sverige, samtidigt väcktes tankarna om en Riksorganisation.

Göteborgaren Thomas Bergström utsågs som enmansutredare. Göran Bolander var ordförande på den tiden och det tillsattes en arbetsgrupp på fyra personer som skrev kallelser i en lägenhet i Tyresö. Jag var närvarande, förmodligen också Lars Åfeldt.

Riksförbundet bildas (SSR)

Riksorganisation bildades 10 september 1977. 14 representanter för de fyra lokalklubbarna samlades i Växjö. Där valdes en interimsstyrelse bestående av: Ordförande Thomas Bergström, Vice ordförande Kerstin E. Andersson, Göteborg: Sekreterare Gunnar Eriksson, Kronoberg, Övriga ledamöter: Göran Bolander, Stockholm, Sven Kindell, Skåne, P-O Ragnarsson, Stockholm, Gillis Ask, Kronoberg, Göran Johansson, Göteborg och Lars Magnusson, Skåne. Stig Lindh kom med i valberedningen.

STAMNINGSFÖRENINGARNAS RÖTTER

Historien före bildandet av P-club, förening för stammare i Stockholm

Det tog 23 år tills dess att SSR bildades.

Vi kan tacka Dan Mogren för att han startade föreningen. Han som gått i terapi ett antal gånger kände sig lurad på sitt tal och satte in en annons i en av dagstidningarna där han ville komma i kontakt med andra stammare. Han var nyfiken på vad de hade för erfarenheter. Annonsen gav fem svar. De träffades både privat som formellt på Birkagården i Stockholm. Året var1952. Hans Danielsson och Finn Bull fanns redan i bakgrunden. Sedan kom Åke Byström och Tommy Bäckman med i aktiviteterna. Det var det allra första fröet till den första stamningsföreningen i Sverige, Jag bortser från Åke Byströms försök i Ö-vik ett antal år tidigare.

Det dröjde inte länge förrän de hyrde en lokal på Sibyllegatan. Hyran betalades av herrarna Dan Mogren, Hans Danielsson, Finn Bull och Bengt Edgren.

P-club- förening för stammare bildas 1954 i Stockholm

Föreningen bildades officiellt 1954. Lokalen byttes till Hornsgatan 8. Här anslöt sig Ingegerd Blackert som sedermera donerade 50 000 kr till den fond som bär hennes namn.

Nu började arbetet med att analysera de olika metoder som fanns att bearbeta stamning. Likaså granskades alla stamningsbehandlare. Vissa av dem bjöds in för diskussion som foniatrikern Bjuggren från Sabbatsberg. Dessa föreläsare fyllde stora salar. Tio år senare arrangerade klubben en resa till Wien för deltagande i en internationell kongress om stamning. (1965)

Vissa höll sig utanför som foniatrikerna Kågen från Karolinska Sjukhuset och Bratt från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. De ställde aldrig upp på utfrågning, inte heller talpedagogen Olle Broberg.

Psykiatriker, en sociolog och en tandkirurg bjöds också in.

Medlemmen Torsten Landelius sa: ”Visa mig hur du stammar så skall jag tala om vilken terapeut du har gått hos”. Denne Landelius arbetade just på Brunsviks Folkhögskola på 50-talet när detta var aktuellt.

Fackfolket oroades

På 50-talet var det foniatriker, psykologer och talpedagoger som var de som behandlade stamning. De oroades över att de fått en patientförening som dessutom gick ut med att granska deras arbete. De menade på att stammarna skulle påverkas på ett negativt sätt och inte göra några förbättringar. Karolinska sjukhusets stamningsbehandlare Hans Danielsson såg fördelarna med föreningen och anslöt sig.

Man ville överbrygga klyftan

P-club, förening för stammare, var namnet på den förening som samlade de oppositionella och som ifrågasatte effektiviteten hos svensk stamningsterapi, både den terapi, som gavs på Karolinska sjukhuset och som i övrigt fanns att få i vårt land.

All stamningsbehandling är verklighetsfrämmande så länge man inte gör någonting för att överbrygga klyftan mellan behandlingssituation och vardagsverklighet säger Dan Mogren och menar att det är stor skillnad mellan att tala i lugn och ro hos en vänlig och förstående talterapeut och att försöka göra sin mening hörd bland otåliga och oförstående människor i skola och arbetsliv. Efter några misslyckade försök att påverka behandlingsauktoriteterna att utsträcka sin aktivitet utanför behandlingsrummets väggar tog de oppositionella själva ansvaret och blev sina egna och varandras terapeuter. I första hand inriktade de sig på att gemensamt skaffa sig sådana talträningstillfällen och erfarenheter - plusupplevelser - som de ansåg fordrades för att vidga den stamningsfria sektorn och göra talförmågan säkrare och mera bestående. Samarbetet fick snart organisatorisk stadga i bildandet av P-club, förening för stammare, vardagligt kallad Plusklubben”.

Dan Mogren, en levande legend?

Du startade Plusklubben och gav oss därmed ett forum för en fri och öppen debatt kring synen på stamning och stamningsbehandling. Tack för all den information du förmedlade om stamningsterapier runt om i Europa och Amerika. Med tanke på din ålder och storhet borde det vara något kring dig inför SSRs 30-årsjubileum. Förutom att du ensam startade Stockholms stamningsförening har du varit en enastående stamningsbehandlare. Bakom denne anspråkslöse man döljer sig en stor man. Han hör till de stora elefanterna som man säger i psykologkretsar. Dan, du borde vara med oss här i kväll.

30-årstal - StigLindh 2007